Mår piss. Rent utsagt. Vaknade sju imorse och insåg att jag knappt kunde komma ur sängen för jag mådde så illa. Insåg ganska snart att jag knappast kunde ta mig till föreläsningen vilket medför ångest inför allt man missar. Visst, man kan låna någons anteckningar men det är ju verkligen inte samma sak som att sitta där och lyssna! Somnade hursomhelst om och vaknade vid halv tio av att det knackade på dörren. Det visade sig vara vakmästaren. Där stod jag i morgonrock och ruffsigt hår. Underbart. Nu har han i alla fall fixat mina hyllor! Så nu ska jag få någon ordning i det där dumma garderoberna.

När det gäller illamåendet gissar jag på att det är en del av mitt förbannade mensbesvär. (Förlåt, känsliga läsare. I'm a girl. Deal with it.) Har ont i ryggen och kramp i magen, dessutom med kommer allt detta med en otroligt härlig känsla av ensamhet och frustration. Sånna här dagar vore det rätt skönt att vara kille. Jag mår i alla fall bättre än imorse och så länge jag inte spyr och det går åt rätt håll finns det hopp. Ska försöka ta mig till vår andra föreläsning i alla fall. Tror den börjar runt ett... tre timmar... åh vad jag inte orkar med att må dåligt!

Nu ska jag småsova ett tag till och hoppas jag vaknar med världens energi!