Oundvikligt
Åh, jag orkar snart inte mer! Jag vill bara spola fram tiden två månader, kanske tre. Så långt som det behövs för att jag inte ska må som skit. Försöker koncentrera mig på annat men hela tiden slinker den där tanken in. Blir tokig på mig själv. Jag försöker verkligen tänka realistiskt över det hela men det gör bara ont. Orkar inte mer men vad har jag för val? Det är ju oundvikligt.
Kommentarer
Trackback