Jag känner verkligen hur stressen tar på mig. Tar nästan kål på mig ju. Har ingen energi längre, går runt som ett spöke med tankarna på annat håll. Man kan ju inte direkt säga att jag lever i nuet. Det värsta kommer vara över på fredag men samtidigt så är det en lång, lång väg dit. Har tusentals saker att få ordning på. Ska försöka ta hjälp av mina kär klasskompisar och ta reda på allt jag måste fixa över lovet. Så mycket till lov kommer det bli...