För en gång skull har jag totalt slutat lyssna på alla andra och bara gör så som jag känner. Jag har lagt all tillit på en person. Jag har till och med försvarat den personer inför mina vänner och min familj. Även om jag sagt att allt är annorlunda den här gången så har personen inte ändrats alls. Jag blir fortfarande förvirrad, sårad och sviken. Jag hade hoppats att allt hade en anledning. Att personen inte kunde hjälpa det. Men snart börjar hoppet sina och mitt tålamod tar slut. Jag vet inte om jag ska skrika eller gråta för ärligt talat har jag fått nog av båda två...