Det har varit en mysig helg (trots omständigheterna)! To sum it all up:

Fredags: Fira syrran med galna Uppsalabor+singstar besatta engelsmän

Lördag: Grillning ute på altanen med familjen+Roy och morfar på dagen. Tränade och sen drog man iväg till Angelica den bedårande. Promenad ute på Tierp mitt i natten (många, många, många killgäng ute runt den tiden må jag säga!)

Söndag: Drog till Karlholm och schteekte i solen och kollade på grabbarna som spelade basket. Kom hem och träffade syrran och Roy. Nu sitter man här!

Som sagt, träffade Angelica vilket var längesen oj oj oj. Vi pratade tills våra tungor gav upp tror jag! Jag kom dit och så satt vi hemma hos henne och pratade lite. Runt halv tio fick vi för oss att dra ut på en liten kort promenad. Det tog längre tid än vi beräknat och vi hann med ett antal varv runt köpingen. På vår lilla promenad mötte vi först Mr Emil Lindgren som var ute med sin cykelversion av Hells Angels och cruisade runt Tierp. Vi fortsatte vår expedition vidare mot stationen och förbi Möbeln där vi hittade en partybuss av första klass! Vi fortsatte runt ett tag till och mötte många bilar med berusade galningar (vilket en av dem chockade mig rejält...). På hemvägen möttes vi av ett gäng pojkar som gärna ville ta med oss någonstans. När vi står där och pratar lite så råkar Angelica trampa mig på foten. En grej man måste veta när det gäller mig och Angelica är att vi är otroligt klumpiga! Jag tror vi alltid klantar till oss på ett eller annat sätt. Hur som helst, hon står på min fot och vi ska väl antagligen försöka lösa det här. Men på något otroligt sätt lyckas vi knocka varandra. Min läpp spricker och börjar blöda! Smidiga som vi är försöker vi låtsas som ingenting men klarar inte av att hålla tillbaka skrattet. Min läpp bara bultade och vi bara skrattar. Vi är speciella, så är det bara! Dessa pojkar fortsätter tjata på oss att vi ska följa med dem men efter att en av dem så charmerande påpekat att han spanat in Angelicas bröst så ger vi upp och säger god natt.

Idag vaknade vi, åt frukost och drog sen till Karlholm (vi åkte nästan vilse...det är en lång historia) för att kolla på Pontus och några till som spelar basket. Det var en helt okej dag. Kom hem runt halv sju och käkade, pratade lite med föräldrarna och syrran+Roy.


Jag håller på att bli tokig! Detta är tortyr. Jag känner att jag sitter fast någonstans mittemellan och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan ju inte direkt börja bearbeta det heller eftersom jag inte vet om det är över eller inte. Jag vill så sjukt gärna ha ett svar! Det skulle göra allt mycket lättare, även om det kanske inte är det svar jag vill höra. Jag är så less på att bara gå runt och fundera. "Tänk om det är så här eller tänk om det blir så?". Visst, jag gjorde fel. Det är klart som fan att jag vet det! Men just nu känns det bara jobbigt att inte veta. Jag har ingen aning eftersom vi inte pratar alls. Woohoo vilket förhållande det är liksom...Om jag ens är i ett förhållande. Snart är det Valborg och jag vill verkligen inte gå och tänka på det här då. Det håller på att driva mig sinnessjuk!