Jag är så fruktansvärt less på arbetsprover så jag kan spy... Har till och med nått den där stunden när jag börjar fundera på att skita i allt för att det i alla fall inte kommer gå vägen... Om en vecka festar jag som en galning och firar studenten men för tillfället känns det rätt långt borta. Har ångest över allt (nästan allt) och går runt med gråten i halsen. Jag vet faktiskt inte hur jag ska klara det här. Risken finns att jag inte gör det vilket jag börjar inse. Därav ångesten. Vill inte mer nu. Imorgon ska jag dygna är det tänkt så jag får någon ordning på allt det här.. Men nu ska jag sova så jag orkar med morgondagen. Det kommer inte bli lätt! Godnatt!