Klockan är snart tolv och lilla jag är fortfarande vaken. Jag säger lilla för det är precis så jag känner mig. Liten och pluttig. Jag vill bara krypa ner i sängen medan mamma stoppar om mig och pysslar med mitt hår eller stryker mig över pannan och säger att allt kommer kännas bättre imorgon. Men hon sover så den grejen är rätt körd. Men jag ska faktiskt krypa ner i sängen. Kanske trösta mig med att krama på min underbara hund som varit helt galet gosig hela dagen. Den tanken hjälper lite...(Nej, jag vet inte vad problemet är. Har bara en sån där "dålig dag" eller nått...)